L2026:862
Fartygslämning, ca 24x7 m (SV–NÖ). Vraket är nästan helt dolt under stenmassor dock kan man se skeppstimmer och delar av skrovet.

Tidslinje
Skyddat som kulturminne
Historien om L2026:862
I Karlskronas vatten, en plats rik på maritim historia och hemligheter, ligger vraket L2026:862. Detta fascinerande fartygsminne sträcker sig ca 24 meter i sydvästlig–nordöstlig riktning och är nästan helt dolt under stenmassor. Trots detta kan man ana skeppstimmer och delar av skrovet, som vittnar om en gång i tiden när detta fartyg seglade på Östersjön. Enligt uppgifter från Riksantikvarieämbetet finns det möjligheter att detta vrak är det tidigare transportskeppet Sankt Peter. I varvskontorets fartygsliggare nämns att 'krejaren St Petter den 1:a, och ytterligare tre fartyg är gamle oduglige: nedsänkte, och equipagen inlagt i materialbodarne'. Detta ger en fascinerande inblick i vad som kan ha hänt med fartyget, och varför det nu vilar på havsbotten utanför Karlskrona. Platsen är inte bara ett arkeologiskt fynd utan också en påminnelse om tidernas gång och de många berättelser som havet bär på. Karlskrona, med sin rika historia av örlogsverksamhet och skeppsbygge, erbjuder en perfekt bakgrund för att förstå vrakets betydelse. Det är ett tyst vittne till en tid då Blekinges kuster vimlade av liv och rörelse, och då fartyg som Sankt Peter var en viktig del av den maritima infrastrukturen.
Bakgrund
Karlskrona, grundad på 1600-talet, har alltid varit en viktig hamnstad för Sverige. Med sitt strategiska läge och djupa vatten har den varit en naturlig plats för örlogsbasen och skeppsbyggeriet. Under århundradena har hundratals fartyg seglat genom dess farvatten, och många av dem har fått sin sista vila på havsbotten. Området runt Karlskrona är känt för sina många vrak, och det finns en rik tradition av både militära och civila fartyg som har gått under i dessa vatten. Sankt Peter, om det nu är detta vrak, skulle ha varit en del av denna historia, en del av den livliga trafik som förband Sverige med resten av världen. De stora stenmassorna som nu täcker vraket kan vara en följd av tidigare försök att skydda hamnen eller av naturliga förändringar i havsbotten. Oavsett vilket, är detta vrak ett viktigt arkeologiskt fynd som kan berätta mer om Sveriges maritima historia.